Hhej igen bloggen!

Nu är jag suuuuuper trött så ska sova men tänkte först berätta lite om dagen...

Idag så har jag varit förkyld men det har blivit bättre under dagen!

Jag har läst en massa idag i min bok.

Men idag så hade vi 62 glosor i spanska som vi fick i måndags!

HELT SJUKT!! 62!!!!  

Fast jag missa dom!  

Men fick visserligen reda på sen att det var muntligt..   

Jag har gått på min Farbror och Fasters kalas.

Kände mig bättre!

Jag och min ena kusin Carro kom på en helt knasig idé!

Att starta en blogg med helt random nyheter som vi knasar till xD

Fråga typ inte vfr.. xD

Sen har min pappa äääntligen hängt upp mina prishyllor på väggen!

(kanske kommer bilder sen)

Så jag har städat lite och sånt!   

Imorn så ska jag simma kl 10-12. Sen kanske ska jag fråga om det går att va med min kusin    

Men nu är jag sjuuuukt trött och mina föräldrar kommer säkert snart och dödar mej för att jag inte sover...

så  jag tänker gå och lägga mej!

Godnatt bloggen!  

Hejj bloggen! ... för kanske sista gången...

Asså idag på simningen kommer jag att dö! Det kommer bli hemskt!  

Det är inte så att det kommer bli jobbigt pass eller så... för det vet jag inte om det blir.

Men om det är en viss person som kommer idag så vet jag inte vad jag gör...!

Personen sa igår att han/hon kommer....! HJÄÄÄLP! ASSÅ OMG!

Det kmr bli SÅÅÅÅ PINSAMT!! Och jag tänker inte sä vfr men det kmr bli det!  

By the way..,

VI HAR MASSA LÄXOR...!

...som jag sitter och försöker göra nu... 

Hejjdå bloggen!   

Hej igen bloggen!

IDAG SÅ HADE JAG MORGON TRÄNING MED SIMNINGEN!

DET VA AAS KUUUUL!!  

Men asså jag stör mej aaas mkt på att vi har läxor 24/7..! 

 SUUUGER!  

Nu sitter jag och försöker fixa till bildläxan..   

Va med min kompis idag och vi va i stallet!  

Jätte kul och jag fick prova rida hennes häst!   

Men så kom jag hem och då var det dax igen... läxor, läxor, läxor!! OMG!

Kom igen.. visa lite med känsla liksom.. chilla med läxorna... HATAR DOOOOM JUUUE!!!  

Men simma igen imorn.   

Men tänker gå och lägga mej nu ifl..

Godnatt bloggen!  

Hej, jag heter Lisette men jag kallas Lissy. Nu ska jag berätta om hur det gick till när en berättelse blev sann. Min!

Det var helt overkligt men det hände! Men vi börjar från början...

-"Och nu lever jag igen som en helt vanlig människa igen!" Mm.. Det var en jätte bra berättelse Lisette! Den var lång och tydlig! Du får gå in på skolans hemsida sen och se ditt betyg, men jag är säker på att det kommer bli bra! sa magistern med ett strålande leende.

-Tack magistern! svarade jag och lämnade rummet.

Jag gick ut till Natalie som väntade.

-Hej Lissy! ropade hon glatt.

-Hej Nelly! Jag har fått nog typ den bästa månagen nånsin idag! ropade jag tillbaka.

-Okej du får berätta sen! Ska vi gå hem till mej idag?

-Okej, visst! svarade jag.

Vi gick hem till Nelly och åt. Natalie kallas Nelly.

Men den här veckan skulle inte bli som vi väntat..

Den skulle bli helt annorlunda..!

-Vill du läsa min berättelse? frågade jag förhoppningsfullt.

-Ja såklart! svarade Nelly lika glatt som vanligt.

Hon började läsa den...

-Gud vad bra! Du måååste bara lämna in denna till svenskan! ssa Nelly snabbt.

-Har redan! svarade jag glatt och tänkte på dom bra komentarerna..

-Nå.., vad fick du för betyg..?! frågade Nelly förväntansfullt.

-Magistern sa att jag skulle kolla på hemsidan, på datan... DATAN!! JUST DET! Vi måste in på datan och kolla betyget!! skrek jag snabbt.

-Jaja okej, chilla lite nu, haha! skrattade Nelly och gick till datan.

Nelly startade den och ag loggade in på hemsidan.

-Här är det! ropade jag.

-Du fick ett A+!! Grattis Lissy! sa Nelly glatt.

-Yyejj! ropade jag glatt.

Vi gjorde det vi brukade.. prata.. ibland var vi lite osociala också..!

Men ingen var hemma så ingen sa till oss!

-2 dagar senare-

Idag hade vi studiedag! Jag var hemma och va trött.. som vanligt på helger, lov och studiedagar.

Men vi hade såklart inte ledigt från träningen!Men det spelade aldrig någon roll hur trött jag än va, jag skulle på träningarna!

Men idag blåste det jätte mycket ute så mamma skulle köra mej.

När jag hade klätt på mej så gick vi till bilen. Vi hoppade in och började köra.

Det började bli vinter och det var halt på vägarna. Men eftersom att det blåste också så gungade det till väldigt mycket.

Helt flötsigt mötte vi en bil som kom farande mot oss på vägen. Det var jätte halt och jag såg hur den kom med massa fart rakt mot oss!

Jag och mamma skrek och hon hade tappat kontrollen över bilen. Vi gled på vägen och helt plötsligt fäldes mammas krok-kudde ut men inte min.. 

Det sista jag hörde var en riktig smäll.

Det sista jag kände var kroken mot andra bilen.

Det sista jag såg var mamma som sträkte sig efter att kunna hålla fram handen som skulle ta den värsta smällen istället för mitt huvud..

Jag vet inte mycket av vad som hände då..

Men jag visste att jag inte skulle bli väkt på morgonen igen och höra min störiga pappa skrika att jag ska gå upp.

Jag visste att jag aldrig skulle se Min familj igen.

Jag visste att jag aldig skulle se Nelly igen.

Jag visste att jag inte fanns mer..

Min familj och min vänner grät mycket över det som hänt..

Det stog i tidningen.

Det skulle annordnas en begravning för mig i kykan som låg här in byn.

Jag vistte att många skulle komma. För här i byn så känner alla varann.

Alla vet vem Natalie är. Alla vet vem jag är. Det är så mellan både ungdomar och föräldrar.

Det är faktiskt ganska praktiskt och det är kul.

Men, men... drömmar finns inte för mej längre..

Bara en..; att få komma tillbaka.

Jag har blivit en ängel nu.  Ingen hade trott mej om jag hade sagt det, att jag skulle bli det, för några dagar sen.

Men det är så. Det är deprimerande att va ängel men ändå känner man sig speciell..

-3 dagar senare-

Idag är det begravningen.

De senaste dagarna har jag bara gått omkring här och var.. väntat på det..

Men det är inte långt kvar tills det börjar. Men jag väntar bara på det.

Men när det väl började så hade jag ingenaning om Nellys stora hemlighet..

men det hade ingen annan heller.. inte hon heller..

Det hela började. Jag såg alla sitta och gråta.. laget, familjen, klasskamrater, Nelly..

Det var hemskt! Men jag bara satt där i fönstret och såg allt.

Prästen talade. Släktingar talade. Klasskamrater. Mamma skulle men pappa fick göra det istället för hon grät bara för mycket. Nelly pratade lite.. men det gick nästan inte.

Jag själv kunde knappt kolla.

Men när en i laget gick fram, som heter Lorenze, så märkte vi det fantastiska.

Lorenze var jag kär i och varit tillsammans med honom. Jag saknade han också.

Lorenze var den där fantastiska killen som alla gillade. kanske inte för utseende, men för att han var så omtänksam, snäll, underbar.

Han gick fram för att säga Nellys sista ord innan hon dränkte sig själv i sina tårar. Då satte sig Nelly och kollade mot förnstret där jag satt. Hon såg någon form av gestalt men gnuggade sig i ögonen och fortsatte kola fram. Hon trodde det var en inbillning men det var det inte.. Hon var en person som kunde se andrar och spöken. Hon kunde se mej men ville inte tro dig själv. Men hon såg inte att det liknade mej. Men medans Lorenze pratade kollade hon igen. Hon såg mej igen.. men denna gången log jag mot henne och då såg hon mej bättre, och jag kände mej mer levande.

Då skrek helt plötsligt Nelly till och sa att hon såg mej!

Lorenze bara kollade på henne och sa;

-Hon kommer inte tillbaka. Du måste förstå det.

-Men jag såg henne. Jag tror det va hon iallafall.., svarade Nelly hastigt.

-Hon kommer inte, svarade Lorenze tillbaka.

-Men ser ni inte henne? frågade hon och kollade upp dit igen för at kolla en extra gång.

Hon kisade med ögonen men sa samma sak;

-Hon är där! Ser ni inte?

Alla kollade men såg inget.

Men då började Nelly inse att bara hon kanske kunde se mej. Hon funderade, torkade tårarana och fortsatte;

-Då måste ja vara en sån person som ser andra och spöken.., kanke kan prata med dom också..

-Va? frågade Lorenze.

-Ja? Det måste ju va så. Jag är säker att jag såg henne. Jag kanke kan komunisera.., svarade Nelly.

Alla kollade frågande på henne när hon slöt ögonen och blev tyst, precis som alla andra.

Jag kollade förväntansfullt på Nelly.

-Snälla, säg att du kan höra mej Lisette.., sa Nelly sakta sen.

*Ja!! det kan jag!! ropade jag i Nellys tankar.

-Oooh..! Vad jag saknar dej! sa hon.

*Och jag har saknat dej! svarade jag.

-Va!? Funkar det!? ropade Lorenze förväntansfullt.

-JA! DET GÖR DET!! skrek Nelly.

Alla jublade!

Nelly fortsatte;

-Alla saknar dej!

*Märker det, svarade jag.

-Vad bra! sa Nelly.

*Hälsa dom att jag älskar dom. Och nu när det är såhär då kan du lika bra avlöja det för Lorenze..,svarade jag.

-Hahah okej, sa Nelly till mej och fortsatte prata som vanligt med dom andra.

-Hon hälsar till alla att hon älskar er! Speciellt dej, Lorenze.. hon har alltid gillat dej. Hon sa att det var lika bra att jag sa det till dej nu..,sa Nelly.

-mhm.. *host*.. jaha.., svarade Lorenze och bet sig i läppen. ...Hälsa detsamma till henna att det har varit lika för mej! fortsatte han och log mot fönstret och Nelly.

Men då mitt i allt kom Nelly på förklaringen till allt!

-Men lyssna alla! skrek Nelly genom hela kyrkan. Jag kom på allt och hur vi kan få tillbaka henne!

-Va!? det går inte, sa Lorenze.

-Låt mej nån gång få prata till punkt, Lorenze, sa Nelly. Jo, fortsatte hon, såhär måste det va..

Lissy skrev en berättelse i skolan om en händelse mellan två bästisar som mötte på en man till träningen, simträningen, precis som vi går på! Det handlade om Ulrika och Ellen som va bästisar. Ulrika uppoffrede sig för Ellen och blev mördad istället för henne.

-Men det hände inte mellan dej och Lissy..! avbröt Lorenze.

-Men låt mej få prata till punkt!!!! skrek Nelly som hade tappat tålamodet.

-Visst...!? Chilla Nelly..! svarade Lorenze.

-Visst! Men iallafall.. det hände inte mellan oss, som Lorenze la till, men det som hände var att Ulrika lovade att Ellen aldrig skulle va ensam igen. Så Ellen öll på i 5 år för att lära sig att prata med andar och spöken bara för att kunna komunisera med Ulrika. Ulrika är som Lissy och Jag är som Ellen!! Det stog i berätelsen att hon fick tränaren att tro på dom och hon följde med på tävlingar och träningar. Helt klart så blev hon mer och mer levande igen. Hon fick "en andra chans". Helt klart så höll laget det hemligt tills hon var helt levande. medans hon blev levande igen så tillsist så lärde sig laget att känna igen gestalter, inte på samma sätt som Ellen men ändå så fattade som lite. Det är kanske förklaringen.

-Va?! Är du knäpp. Så du ska lära dej sånt i 5 år? frågade Lorenze som om Nelly va dum i huvudet.

-Nä ditt nöt! Jag kan det redan. Vi måste bara tro på att hon finns. Jag tror att vi kan få tillbaka henne iallafall och jag tänker försöka!!

-Okej jag är med på dej, sa Lorenze.

Alla hängde på. Jag kanske kunde bli levande ingen..

Alla höll på att försöka få det att funka. Nelly kom på vareda tävling och träning oavsett hur sjuk hon var så struntade hon helt fullstäningt i det, bara för att se till att jag var där så att vi kunde göra enligt min berättelse. På efftermiddagarna så tog hon med alla böcker om allt dom hade lärt sig under dagen så jag lärde mej det också.

Tillsist så var jag så levande att laget och tränarana såg mej hyffsat. Familjen också. Men jag kunde inte prat med dom så jag skrev på papper så länge tills det blev bättre..

Men så äääntligen så var jag fullt levande igen precis som i  berättelsen!

Det hade blivit en berättelse som räddade ett liv. För sanningen om allt fanns i den, med lite andra saker också..

Men så nu är jag här igen.. Livs levande som Ulrika blev i berättelsen.

Och nu lever jag som en livs levande människa igen.

Jag fick en andra chans..

Jag och Saga har gjort chokladdoppade jordgubbar!  

MUMMMMS!     

Jag saknar simlägret, jag va på i augusti, jätte mycket!!  

Det va aaaaaas kul!!

Jag skulle kunna hoppa över julafton och min födelsedag ett år för att kunna få åka dit iår igen!

Varje år åker vi anntingen till Danmark, som tar typ 8-9 timmar i buss att åka dit, eller till Skara och går på

Skaras Sommarland en av dagarna, som tar typ 5-6 timmar i buss att åka dit.

Men den as roliga nyheten vi fick för 1-2 månader sen..

..VI SKA TILL SKARA I ÅR!!! Lääängtar!!!   

Men vi får se vad som händer då då  

Hejdå bloggen! 

Min första novell på bloggen.

"Hej jag heter Ulrika.
Jag har funderat mycket på hur man ska dö..
men att dö för någon annan känns som en bra död.
Jag har en vän som är 2 år äldre än mej.
Vi känner inte varann jätte bra men det känns som hon ändån älskar mej."

"En gång skulle vi till vår träning på lovet.
Vi cyklade. Plöstligt följde ngn efter oss. Vi böja öka takten. Det var mörkt. Han ökade också. Vi cyklade fortare och fortare. Men det hjälpte inte, han cyklade bara fortare.
Plötsligt var han ikapp oss. Han körde in i Ellen så hon trillade av cyklen. Jag tvär stannade och ropade; ELLEN!!
Jag kände hur tårarna sakta rann ner för kinden. Det var då jag kände att jag kunde rädda hennnes liv nu kanke, man vet aldrig hur hon blir behandlad där, 10 meter bort.
Jag såg hur han höjde handen mot Ellen som låg där på marken.
Då skyndade jag mej bort och skrek: NEJ!
Han vände sej och kollade på mej..
Han gick mot mej istället..
Jag såg bara det svarta ansiktet.
Ellen visste inte vad hon skulle göra och jag stog bara där.
SPRING!! skrek Ellen.
Jag stog bara där..,
plötsligt slog det mej..
"spring runt om, Ulrika. hjälp Ellen." sa jag till mej själv.
Jag gjorde det och sprang till Ellen och hjälpte henne upp. Ellen hade ont.. Han gick fort mot oss och tog tag i Ellen och drog iväg henne mot en bil. Jag sprang efter och följde med.
Jag visste inte var vi skulle.., men en sak visste jag.. vi skulle inte dit vi ville..!

Plötsligt vaknade jag på en plats jag inte visste va. Jag satte mej upp och såg Ellen ligga med slutna ögon på ett bord. Ingen var där.
En man kom in i rummet. Han sa; vi gör detta för att vi tycker detta är kul, hehe..!
Jag blev jätte rädd... tänk om dom gör något med Ellen...
Helt plötsligt fattade jag vad dom skulle göra..!
Ellen hade inte många minuter kvar!
Nej, gör inget med Ellen!! sa jag.
Ellen vaknade och undra var hon va.
Ta inte henne, ta mej.., sa jag.
Va? Vad sa du? sa Ellen.
Ta mej, sa jag.., svarade jag Ellen.
Jaha, okej, sa mannen.
Nej.., NEJ ! skrek Ellen till mannen.
Kom här! skrek mannnen och tog tag i min arm och drog ut mej.
Jag såg hur Ellen började storgråta, det gjorde jag med..
Då skrek Ellen; jag måste bara få säga några sista ord med henne själv.
...o..okej då men det får gå fort !! sa mannen.

-Du får inte göra detta!! sa Ellen till mej.
- Det kommer bli bra.., jag lovar, svarade jag.
- Nej det kommer det inte!
- Lyssna, om du bara låter mej gå så får du en framtid!
- Men inte du.., sa Ellen lesamt.
- Men lyssna Ellen, jag kommer alltid finnas vi din sida. Jag kommmer inte försvinna helt, sa jag.
Jag log mot henne men med tårar i ögonen.
- Tänk på dom som kan se och prata med andar och spöken. Så jag finns, jag kommer finnas där för dej, alltid. Jag dör inte ensam! Folk finns vid min sida, jag vet det. Jag vet att jag har familj, vänner, laget, dej..
- Du förstår inte hur mycket detta betyder för mej Ulrika...! Jag älskar dej.
-Allt för dej, sa jag.
- Jag kommer aldrig glömma dej! Du är min hjälte..! sa Ellen till mej.
- Ellen.., kan du lova mej en sak ? frågade jag med ett gråtande leende till henne.
- Klart! Jag gör allt för dej! svarade hon.
- Hälsa hela laget från mej att jag älskar dom och att jag finns alltid för dom. Peppa dom också från mej..!
- Klart jag gör!
- Jag kommer sakna dej men jag kommer alltid ändå vara med dej. Du kommer aldrig vara ensam igen.
Mannen kom in igen.
-Nu kommer du med mej! Detta är ingen lekstuga!! sa han.
-NEJ! skrek Ellen gråtande.
Jag grät också och kollade på henne.
-Jag älskar dej!! skrek Ellen.
- Och jag dej !! skrek jag som svar.
Jag försvann ut från rummet och Ellen lämnades ensam.."

"Hej jag heter Ulrika.
Att dö för någon annan känns som en bra död, oavsett vem det är.
Jag hade en vän som var 2 år äldre än mej.
Vi kände inte varann så jätte bra men hon älskade mej ändå."

"Jag dog för henne när hon var nära på att dö.
Jag är inte en människa längre, jag är en ängel.
Jag blev det för att jag gjorde det för henne.
Jag kommer ibland ner på den plats jag var på för inte så längesen..
För att träffa Ellen. Ellen vet att jag finns med henne alltid..
Hon höll sitt löfte och alla saknade mej.. men jag saknade henne såklart.
Ellen ängnade hela 5 år för att lära sig prata med andar. Med all jennes vilja lärdw hon sej lite. Tillräkligt för aty hon skulle se mej.

Jag var med henne så ofta att jag blev mer och mer mänsklig. Jag gick på träningar och tävlingar och kollade. Jag hjälpte jenne med läxor städa rum och massa annat. Jag fick skriva på ett block, mina svar på hennes frågor, för jag hörde när hon pratade men hon hörde inte när jag gjorde det... men det funka."

"Hej jag heter Ulrika.
Att dö för någon annan var en bra död, oavsett vem det var.
Jag har en vän som är 2 år äldre än mej.
Vi känner inte varann så bra men vi älskar varann. "

"Vi är bästa vänner.
Ellen berättade om att jag inte kunne synas men att hon kunde se mej och att jag kunde skriva för vår tränare. Laget höll det hemligt och jag fick träna med dom. Ellen visade hur jag gjorde för vår tränare och han berättade hur jag skulle göra.
Jag är mänsklig igen.
Jag fick en andra chans.
Tack vare att Ellen la ner så mycket tid på att lära sej att ta kontakt med mej så jag kunde vara med dom. Nu vet väldigt många om att jag finns livs levande igen."

§"Vänskap är viktigt.."§

-Vem gjorde min header?

-Jo, min kompis gjorde min header. Och hon gjorde det bra!