Min första novell på bloggen.

"Hej jag heter Ulrika.
Jag har funderat mycket på hur man ska dö..
men att dö för någon annan känns som en bra död.
Jag har en vän som är 2 år äldre än mej.
Vi känner inte varann jätte bra men det känns som hon ändån älskar mej."

"En gång skulle vi till vår träning på lovet.
Vi cyklade. Plöstligt följde ngn efter oss. Vi böja öka takten. Det var mörkt. Han ökade också. Vi cyklade fortare och fortare. Men det hjälpte inte, han cyklade bara fortare.
Plötsligt var han ikapp oss. Han körde in i Ellen så hon trillade av cyklen. Jag tvär stannade och ropade; ELLEN!!
Jag kände hur tårarna sakta rann ner för kinden. Det var då jag kände att jag kunde rädda hennnes liv nu kanke, man vet aldrig hur hon blir behandlad där, 10 meter bort.
Jag såg hur han höjde handen mot Ellen som låg där på marken.
Då skyndade jag mej bort och skrek: NEJ!
Han vände sej och kollade på mej..
Han gick mot mej istället..
Jag såg bara det svarta ansiktet.
Ellen visste inte vad hon skulle göra och jag stog bara där.
SPRING!! skrek Ellen.
Jag stog bara där..,
plötsligt slog det mej..
"spring runt om, Ulrika. hjälp Ellen." sa jag till mej själv.
Jag gjorde det och sprang till Ellen och hjälpte henne upp. Ellen hade ont.. Han gick fort mot oss och tog tag i Ellen och drog iväg henne mot en bil. Jag sprang efter och följde med.
Jag visste inte var vi skulle.., men en sak visste jag.. vi skulle inte dit vi ville..!

Plötsligt vaknade jag på en plats jag inte visste va. Jag satte mej upp och såg Ellen ligga med slutna ögon på ett bord. Ingen var där.
En man kom in i rummet. Han sa; vi gör detta för att vi tycker detta är kul, hehe..!
Jag blev jätte rädd... tänk om dom gör något med Ellen...
Helt plötsligt fattade jag vad dom skulle göra..!
Ellen hade inte många minuter kvar!
Nej, gör inget med Ellen!! sa jag.
Ellen vaknade och undra var hon va.
Ta inte henne, ta mej.., sa jag.
Va? Vad sa du? sa Ellen.
Ta mej, sa jag.., svarade jag Ellen.
Jaha, okej, sa mannen.
Nej.., NEJ ! skrek Ellen till mannen.
Kom här! skrek mannnen och tog tag i min arm och drog ut mej.
Jag såg hur Ellen började storgråta, det gjorde jag med..
Då skrek Ellen; jag måste bara få säga några sista ord med henne själv.
...o..okej då men det får gå fort !! sa mannen.

-Du får inte göra detta!! sa Ellen till mej.
- Det kommer bli bra.., jag lovar, svarade jag.
- Nej det kommer det inte!
- Lyssna, om du bara låter mej gå så får du en framtid!
- Men inte du.., sa Ellen lesamt.
- Men lyssna Ellen, jag kommer alltid finnas vi din sida. Jag kommmer inte försvinna helt, sa jag.
Jag log mot henne men med tårar i ögonen.
- Tänk på dom som kan se och prata med andar och spöken. Så jag finns, jag kommer finnas där för dej, alltid. Jag dör inte ensam! Folk finns vid min sida, jag vet det. Jag vet att jag har familj, vänner, laget, dej..
- Du förstår inte hur mycket detta betyder för mej Ulrika...! Jag älskar dej.
-Allt för dej, sa jag.
- Jag kommer aldrig glömma dej! Du är min hjälte..! sa Ellen till mej.
- Ellen.., kan du lova mej en sak ? frågade jag med ett gråtande leende till henne.
- Klart! Jag gör allt för dej! svarade hon.
- Hälsa hela laget från mej att jag älskar dom och att jag finns alltid för dom. Peppa dom också från mej..!
- Klart jag gör!
- Jag kommer sakna dej men jag kommer alltid ändå vara med dej. Du kommer aldrig vara ensam igen.
Mannen kom in igen.
-Nu kommer du med mej! Detta är ingen lekstuga!! sa han.
-NEJ! skrek Ellen gråtande.
Jag grät också och kollade på henne.
-Jag älskar dej!! skrek Ellen.
- Och jag dej !! skrek jag som svar.
Jag försvann ut från rummet och Ellen lämnades ensam.."

"Hej jag heter Ulrika.
Att dö för någon annan känns som en bra död, oavsett vem det är.
Jag hade en vän som var 2 år äldre än mej.
Vi kände inte varann så jätte bra men hon älskade mej ändå."

"Jag dog för henne när hon var nära på att dö.
Jag är inte en människa längre, jag är en ängel.
Jag blev det för att jag gjorde det för henne.
Jag kommer ibland ner på den plats jag var på för inte så längesen..
För att träffa Ellen. Ellen vet att jag finns med henne alltid..
Hon höll sitt löfte och alla saknade mej.. men jag saknade henne såklart.
Ellen ängnade hela 5 år för att lära sig prata med andar. Med all jennes vilja lärdw hon sej lite. Tillräkligt för aty hon skulle se mej.

Jag var med henne så ofta att jag blev mer och mer mänsklig. Jag gick på träningar och tävlingar och kollade. Jag hjälpte jenne med läxor städa rum och massa annat. Jag fick skriva på ett block, mina svar på hennes frågor, för jag hörde när hon pratade men hon hörde inte när jag gjorde det... men det funka."

"Hej jag heter Ulrika.
Att dö för någon annan var en bra död, oavsett vem det var.
Jag har en vän som är 2 år äldre än mej.
Vi känner inte varann så bra men vi älskar varann. "

"Vi är bästa vänner.
Ellen berättade om att jag inte kunne synas men att hon kunde se mej och att jag kunde skriva för vår tränare. Laget höll det hemligt och jag fick träna med dom. Ellen visade hur jag gjorde för vår tränare och han berättade hur jag skulle göra.
Jag är mänsklig igen.
Jag fick en andra chans.
Tack vare att Ellen la ner så mycket tid på att lära sej att ta kontakt med mej så jag kunde vara med dom. Nu vet väldigt många om att jag finns livs levande igen."

§"Vänskap är viktigt.."§

-Vem gjorde min header?

-Jo, min kompis gjorde min header. Och hon gjorde det bra!     

Vet inte vad jag ska skriva men gör det bara för att min kompis som jag ska sova

över med vill att jag ska göra ett inlägg!  

Men jag och HON ska sova över hos henne!   

Vi är väääääldigt sociala änns det som...  

Men, men... ses väl sen bloggen!   

Min gamla hund!    

Bara lite *host* bilder xD

Hoppas ni inte hatar dom.. Hört kritik om dem.. inte rolig och bra kritik.. Det är många som  sagt till och med att det inte ens är jag på bildern.. :(