Hej, jag heter Lisette men jag kallas Lissy. Nu ska jag berätta om hur det gick till när en berättelse blev sann. Min!

Det var helt overkligt men det hände! Men vi börjar från början...

-"Och nu lever jag igen som en helt vanlig människa igen!" Mm.. Det var en jätte bra berättelse Lisette! Den var lång och tydlig! Du får gå in på skolans hemsida sen och se ditt betyg, men jag är säker på att det kommer bli bra! sa magistern med ett strålande leende.

-Tack magistern! svarade jag och lämnade rummet.

Jag gick ut till Natalie som väntade.

-Hej Lissy! ropade hon glatt.

-Hej Nelly! Jag har fått nog typ den bästa månagen nånsin idag! ropade jag tillbaka.

-Okej du får berätta sen! Ska vi gå hem till mej idag?

-Okej, visst! svarade jag.

Vi gick hem till Nelly och åt. Natalie kallas Nelly.

Men den här veckan skulle inte bli som vi väntat..

Den skulle bli helt annorlunda..!

-Vill du läsa min berättelse? frågade jag förhoppningsfullt.

-Ja såklart! svarade Nelly lika glatt som vanligt.

Hon började läsa den...

-Gud vad bra! Du måååste bara lämna in denna till svenskan! ssa Nelly snabbt.

-Har redan! svarade jag glatt och tänkte på dom bra komentarerna..

-Nå.., vad fick du för betyg..?! frågade Nelly förväntansfullt.

-Magistern sa att jag skulle kolla på hemsidan, på datan... DATAN!! JUST DET! Vi måste in på datan och kolla betyget!! skrek jag snabbt.

-Jaja okej, chilla lite nu, haha! skrattade Nelly och gick till datan.

Nelly startade den och ag loggade in på hemsidan.

-Här är det! ropade jag.

-Du fick ett A+!! Grattis Lissy! sa Nelly glatt.

-Yyejj! ropade jag glatt.

Vi gjorde det vi brukade.. prata.. ibland var vi lite osociala också..!

Men ingen var hemma så ingen sa till oss!

-2 dagar senare-

Idag hade vi studiedag! Jag var hemma och va trött.. som vanligt på helger, lov och studiedagar.

Men vi hade såklart inte ledigt från träningen!Men det spelade aldrig någon roll hur trött jag än va, jag skulle på träningarna!

Men idag blåste det jätte mycket ute så mamma skulle köra mej.

När jag hade klätt på mej så gick vi till bilen. Vi hoppade in och började köra.

Det började bli vinter och det var halt på vägarna. Men eftersom att det blåste också så gungade det till väldigt mycket.

Helt flötsigt mötte vi en bil som kom farande mot oss på vägen. Det var jätte halt och jag såg hur den kom med massa fart rakt mot oss!

Jag och mamma skrek och hon hade tappat kontrollen över bilen. Vi gled på vägen och helt plötsligt fäldes mammas krok-kudde ut men inte min.. 

Det sista jag hörde var en riktig smäll.

Det sista jag kände var kroken mot andra bilen.

Det sista jag såg var mamma som sträkte sig efter att kunna hålla fram handen som skulle ta den värsta smällen istället för mitt huvud..

Jag vet inte mycket av vad som hände då..

Men jag visste att jag inte skulle bli väkt på morgonen igen och höra min störiga pappa skrika att jag ska gå upp.

Jag visste att jag aldrig skulle se Min familj igen.

Jag visste att jag aldig skulle se Nelly igen.

Jag visste att jag inte fanns mer..

Min familj och min vänner grät mycket över det som hänt..

Det stog i tidningen.

Det skulle annordnas en begravning för mig i kykan som låg här in byn.

Jag vistte att många skulle komma. För här i byn så känner alla varann.

Alla vet vem Natalie är. Alla vet vem jag är. Det är så mellan både ungdomar och föräldrar.

Det är faktiskt ganska praktiskt och det är kul.

Men, men... drömmar finns inte för mej längre..

Bara en..; att få komma tillbaka.

Jag har blivit en ängel nu.  Ingen hade trott mej om jag hade sagt det, att jag skulle bli det, för några dagar sen.

Men det är så. Det är deprimerande att va ängel men ändå känner man sig speciell..

-3 dagar senare-

Idag är det begravningen.

De senaste dagarna har jag bara gått omkring här och var.. väntat på det..

Men det är inte långt kvar tills det börjar. Men jag väntar bara på det.

Men när det väl började så hade jag ingenaning om Nellys stora hemlighet..

men det hade ingen annan heller.. inte hon heller..

Det hela började. Jag såg alla sitta och gråta.. laget, familjen, klasskamrater, Nelly..

Det var hemskt! Men jag bara satt där i fönstret och såg allt.

Prästen talade. Släktingar talade. Klasskamrater. Mamma skulle men pappa fick göra det istället för hon grät bara för mycket. Nelly pratade lite.. men det gick nästan inte.

Jag själv kunde knappt kolla.

Men när en i laget gick fram, som heter Lorenze, så märkte vi det fantastiska.

Lorenze var jag kär i och varit tillsammans med honom. Jag saknade han också.

Lorenze var den där fantastiska killen som alla gillade. kanske inte för utseende, men för att han var så omtänksam, snäll, underbar.

Han gick fram för att säga Nellys sista ord innan hon dränkte sig själv i sina tårar. Då satte sig Nelly och kollade mot förnstret där jag satt. Hon såg någon form av gestalt men gnuggade sig i ögonen och fortsatte kola fram. Hon trodde det var en inbillning men det var det inte.. Hon var en person som kunde se andrar och spöken. Hon kunde se mej men ville inte tro dig själv. Men hon såg inte att det liknade mej. Men medans Lorenze pratade kollade hon igen. Hon såg mej igen.. men denna gången log jag mot henne och då såg hon mej bättre, och jag kände mej mer levande.

Då skrek helt plötsligt Nelly till och sa att hon såg mej!

Lorenze bara kollade på henne och sa;

-Hon kommer inte tillbaka. Du måste förstå det.

-Men jag såg henne. Jag tror det va hon iallafall.., svarade Nelly hastigt.

-Hon kommer inte, svarade Lorenze tillbaka.

-Men ser ni inte henne? frågade hon och kollade upp dit igen för at kolla en extra gång.

Hon kisade med ögonen men sa samma sak;

-Hon är där! Ser ni inte?

Alla kollade men såg inget.

Men då började Nelly inse att bara hon kanske kunde se mej. Hon funderade, torkade tårarana och fortsatte;

-Då måste ja vara en sån person som ser andra och spöken.., kanke kan prata med dom också..

-Va? frågade Lorenze.

-Ja? Det måste ju va så. Jag är säker att jag såg henne. Jag kanke kan komunisera.., svarade Nelly.

Alla kollade frågande på henne när hon slöt ögonen och blev tyst, precis som alla andra.

Jag kollade förväntansfullt på Nelly.

-Snälla, säg att du kan höra mej Lisette.., sa Nelly sakta sen.

*Ja!! det kan jag!! ropade jag i Nellys tankar.

-Oooh..! Vad jag saknar dej! sa hon.

*Och jag har saknat dej! svarade jag.

-Va!? Funkar det!? ropade Lorenze förväntansfullt.

-JA! DET GÖR DET!! skrek Nelly.

Alla jublade!

Nelly fortsatte;

-Alla saknar dej!

*Märker det, svarade jag.

-Vad bra! sa Nelly.

*Hälsa dom att jag älskar dom. Och nu när det är såhär då kan du lika bra avlöja det för Lorenze..,svarade jag.

-Hahah okej, sa Nelly till mej och fortsatte prata som vanligt med dom andra.

-Hon hälsar till alla att hon älskar er! Speciellt dej, Lorenze.. hon har alltid gillat dej. Hon sa att det var lika bra att jag sa det till dej nu..,sa Nelly.

-mhm.. *host*.. jaha.., svarade Lorenze och bet sig i läppen. ...Hälsa detsamma till henna att det har varit lika för mej! fortsatte han och log mot fönstret och Nelly.

Men då mitt i allt kom Nelly på förklaringen till allt!

-Men lyssna alla! skrek Nelly genom hela kyrkan. Jag kom på allt och hur vi kan få tillbaka henne!

-Va!? det går inte, sa Lorenze.

-Låt mej nån gång få prata till punkt, Lorenze, sa Nelly. Jo, fortsatte hon, såhär måste det va..

Lissy skrev en berättelse i skolan om en händelse mellan två bästisar som mötte på en man till träningen, simträningen, precis som vi går på! Det handlade om Ulrika och Ellen som va bästisar. Ulrika uppoffrede sig för Ellen och blev mördad istället för henne.

-Men det hände inte mellan dej och Lissy..! avbröt Lorenze.

-Men låt mej få prata till punkt!!!! skrek Nelly som hade tappat tålamodet.

-Visst...!? Chilla Nelly..! svarade Lorenze.

-Visst! Men iallafall.. det hände inte mellan oss, som Lorenze la till, men det som hände var att Ulrika lovade att Ellen aldrig skulle va ensam igen. Så Ellen öll på i 5 år för att lära sig att prata med andar och spöken bara för att kunna komunisera med Ulrika. Ulrika är som Lissy och Jag är som Ellen!! Det stog i berätelsen att hon fick tränaren att tro på dom och hon följde med på tävlingar och träningar. Helt klart så blev hon mer och mer levande igen. Hon fick "en andra chans". Helt klart så höll laget det hemligt tills hon var helt levande. medans hon blev levande igen så tillsist så lärde sig laget att känna igen gestalter, inte på samma sätt som Ellen men ändå så fattade som lite. Det är kanske förklaringen.

-Va?! Är du knäpp. Så du ska lära dej sånt i 5 år? frågade Lorenze som om Nelly va dum i huvudet.

-Nä ditt nöt! Jag kan det redan. Vi måste bara tro på att hon finns. Jag tror att vi kan få tillbaka henne iallafall och jag tänker försöka!!

-Okej jag är med på dej, sa Lorenze.

Alla hängde på. Jag kanske kunde bli levande ingen..

Alla höll på att försöka få det att funka. Nelly kom på vareda tävling och träning oavsett hur sjuk hon var så struntade hon helt fullstäningt i det, bara för att se till att jag var där så att vi kunde göra enligt min berättelse. På efftermiddagarna så tog hon med alla böcker om allt dom hade lärt sig under dagen så jag lärde mej det också.

Tillsist så var jag så levande att laget och tränarana såg mej hyffsat. Familjen också. Men jag kunde inte prat med dom så jag skrev på papper så länge tills det blev bättre..

Men så äääntligen så var jag fullt levande igen precis som i  berättelsen!

Det hade blivit en berättelse som räddade ett liv. För sanningen om allt fanns i den, med lite andra saker också..

Men så nu är jag här igen.. Livs levande som Ulrika blev i berättelsen.

Och nu lever jag som en livs levande människa igen.

Jag fick en andra chans..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hejhejhejhej!! Jag har skaffat en ny blogg som ä bättre och jag hoppas jag kan hålla mej bra uppdaterad på! http://heidislillakrypin.blogspot.se/ ...

heheheheh asså sorry för att jag inte har skrivit på typ.... 2 månader elr vad de är xd   Men ja.. vad ska jag skriva... Um, nu har ju skolan börjat iaf och jag har börjat 8:an, skönt att ha rutiner igen o simnigen har osså startat nu.. ha...

Wihoo, i natt så kommer mamma och pappa hem. Dom har varit på hundläger i Sala. Kul att va ensam hemma, för sen kommer dom bara tjata om att jag ska städa mitt rum, men jag har ju saknat dom, så at det ska bli skönt när dom kommer hem osså, för d...

Nu är klockan typ halv fem men iallafall. Jag har ny redigerade bilder och vissa har citat osså. (: *Stolt typ* Btw, läs mitt inlägg jag gjorde hos Saga. ;)   -heidi     Bilderna:     Har nog redan laddat upp, men sak samma. (:  ...

Redigerat en ny bild för det första. Sen tycker jag att den säger en hel del för så lite ord. Därför så blir det inget långt inlägg, utan bara; Tänk igenom det som står på bilden.   -heidi     ...